Fostra folket: Uppfostran i en demokrati?

Har du någon gång tänkt en tanke om svensk invandringspolitik som känns ”förbjuden”? Har du i så fall funderat över varför det känns så?

Dette er en gjesteblogg fra oversetterne til Fostra folket! Invandringsdebatten ur en norrmans perspektiv.

Demokratiska värden är alltid under attack. Några gånger från extrema nationalister, andra gånger från kommunister och islamister. Eller från antirasistiska folkuppfostrare. Vi är uppriktigt ledsna för att klimatet i dagens Sverige gör att vi anser att anonymitet är det bästa för oss som översättare av Bjørn Stærks text.

Den svenska invandringsdebatten är delvis mörklagd i full offentlighet med hjälp av lösa rasismanklagelser, och delvis i hemlighet genom tystnad, isolering och undvikande. Den något mer faktabaserade invandringsdebatten som existerar återfinns inte i partipolitik och etablerad massmedia. Väljare som är kritiska mot den nuvarande invandringspolitiken har därför ett svårt val: skall man rösta på ett av de politiska partier som introducerade världens mest liberala flyktingpolitik, eller på partiet som anser att den muslimska invandringen är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget? Det finns ingen medelväg.

Gå til boken Fostra folket! eller til Trolltekst framsida.

Vil du ha mine saker rett i innboksen? Da får du også eboka «Det glade vanvidd» gratis som velkomst. Her er lenken for å melde seg på nyhetsbrevet.

Det handlar om en offentlighet som har förlorat förmågan att skåda sig själv rationellt, eftersom de ord som kunde ha använts har blivit ett krigsbyte i en bitter politisk strid. Hur kunde det hända? Och varför fortsätter det?

Norska Bjørn Stærk är fast krönikör för Aftenposten, författare till boken Ytringsfrihet utgiven av bokförlaget Humanist forlag och en av Norges mest kända bloggare. E-boken Fostra folket är en tankeväckande och underhållande text om svensk maktelit sett från grannlandet, som iakttar hur många av väljarna i världens mest invandringsliberala demokrati tvingas ut i ytterkanterna.

Sverige skulle kunna välja att föra en normal asylpolitik, men väljer en unik. Folkuppfostrarna strävar efter en yttrandeovänlig offentlighet där endast de som har ”rätt” kunskap och ”rätt” synsätt får delta, och ser på öppna debatter som en lyx man bara kan ha när allt är bra. De yttrandevänliga vill ha åsiktsmångfald, även om det leder till kaos och buller. Vad är mest demokratiskt?

Sverigedemokraterna fick hela 13,1% i riksdagsvalet nyligen, och är med det Sveriges tredje största parti. Det är skrämmande att ett parti som grundades av nynazister gör det så bra, men SD är – vad man än tycker om deras politik – ett demokratiskt parti. SD:s tillväxt ses dock av folkuppfostrarna, PK-eliten, som bekräftelse på hur illa det står till med folket, inte ett varsel om att eliten kanske borde ompröva sina ideal. Samtidigt är svenskarna de människor som i årtionden levt med Europas mest liberala flyktingpolitik, och går längre än de flesta med att komma invandrarna till mötes. Vad kan vara mindre rasistiskt? Kan det vara så att det inte är svenskarna som är i färd med att bli rasister, utan att det är konsekvenserna av den förda politiken som är på väg att bli outhärdliga? Att eliten har lyckats med att övertrassera världens fetaste toleranskonto?

Utan yttrandefrihet och yttrandevänlighet bryter samtalen i samhället ihop – men till ett högt pris, där de smartaste och mest kunniga människorna håller käften av rädsla för att säga något ”fel”. Det liknar mer vad som händer i en diktatur än i en demokrati.

Både Norge och Sverige är i behov av en rationell offentlighet, i dag mer än någonsin. Vi behöver den för att prata om en av de största samhällsförändringarna i vår historia, som vi kanske varken bör eller kan undgå: den nya massinvandringen. Samtalet kring detta måste vara fritt, inte genom att ”våga vägra debatten”.

Trodde någon att vi kunde ändra två homogena högutbildningssamhällen till multietniska samhällen med stora skillnader i kultur och utbildningsnivå utan att vi skulle se konsekvenser på vägen? Trodde vi att allt skulle gå så smärtfritt att vi inte skulle behöva tala öppet om det? Gjorde vi verkligen det?

En dag kommer våra barn med nya invändningar. Då måste vi kunna svara på dem också.

Gå til boken Fostra folket! eller til Trolltekst framsida.

Vil du ha mine saker rett i innboksen? Da får du også eboka «Det glade vanvidd» gratis som velkomst. Her er lenken for å melde seg på nyhetsbrevet.